Mina vänner är inte hemma. De är och köper virke till altanen. Så jag är ensam i deras hus, ensam med stora kuken. Jag undrar när de behagar dyka upp. Jag tror jag har varit här över en timme och väntat nu. Jag har, utan att fråga, loggat in mig på deras dator för att blogga lite. Jag får lust att göra något tokigt. Lägga kuken på deras kuddar i sovrummet, gunga pungen mot tallrikarna i köksskåpen, eller slicka på något kul ställe. Jag tror inte jag kommer genomföra detta men man vet ju aldrig vad tristess kan framtvinga.
I dagens inlägg känner jag att jag inte är så fokuserad på min kuk. Det kan vara skönt, både för mig och för den som läser detta. Allt behöver faktiskt inte kretsa kring en gargantuansk kuk.
Så, jag avslutar denna påskhelg med en bild gjord av min favoritkonstnär, Ivan Brunetti.
